Ett lyft för Sverige ?

Så kom till slut Lars Leijonborgs ”Forsknings- och innovationsproposition”. Det finns många positiva saker att säga om den: En rejäl resursförstärkning (även om den här regeringen inte är sämre än tidigare på kreativ bokföring..), viljan att fokusera resurser på några prioriterade områden, och signalen att dessa prioriteringar kan påverkas även av samhällets och näringslivets kunskapsbehov.

Också bra att regeringen poängterar att samhällets och näringslivets deltagande i problemformulering och genomförande är viktigt. Annars hamnar man lätt i akademins ursäkt att ”i det långa loppet är den fria grundforskningen mest relevant”, se t ex de fyra rektorerna på DN Debatt häromdagen…

Ändringen i högskolelagen är bra! Detta var den ursprungliga intentionen i Claes Sandgrens NYFOR-utredning från 1995 , som sedan förvanskades – delvis av Utbildningsdepartementet, delvis av högskoleledningarna – till att bara handla om att informera om det man ändå gjorde, inte låta samverkan ha något inflytande på vad man forskade om.

Det mest konkreta förslaget i ”innovationsdelen” av propositionen är tanken på Idékontor vid högskolorna, som ska hjälpa forskarna att ”kommersialisera sina idéer”. Regeringen tycks fortfarande tro att forskningen leder till nya affärer via patentering och licensiering.

All forskning om hur högskolan bidrar till industriell utveckling pekar på att det i första hand är forskarnas överblick över hela sitt område som motiverar företagen att söka samverkan med näringslivet, inte någon jakt efter ”produktidéer”. Det gäller även nyföretagande – de akademiska avknoppningsföretagen bygger oftare på forskarnas kompetens än på enskilda ”patenterbara”resultat!

Förslaget bygger på en förlegad linjär modell, som ser produkter som en (trivial) tillämpning av nya forskningsresultat.

”Forskning -> utveckling -> produktion -> marknad”

Denna seglivade bild är fel av flera olika skäl:

De flesta innovationsprocesser startar med att man identifierar ett behov (som man tror man kan tjäna pengar på..), varefter man börjar söka efter sätt att tillgodose behovet.

En mindre del (ca 10 %) av alla innovationsprojekt har sitt ursprung i en ny teknisk möjlighet, där man söker efter behov att applicera tekniken på.

En ännu mindre del av dessa tekniska möjligheter har sin grund i forskningsresultat

En ännu mindre del av dessa är nya forskningsresultat. Eftersom en innovation kombinerar kunskap från många olika håll kan ny kunskap på ett område leda till nya möjligheter att använda äldre kunskap (den teoretiska grunden för lasern gav Einstein Nobelpriset 1907..)

Detta betyder inte att forskningsbaserad kunskap är irrelevant, det är den linjära modellens fokusering på nya forskningsresultat, och på att dessa ska ge upphov till produktidéer som leder tanken fel.

En innovation kombinerar kunskap från många olika håll, ett enskilt forskningsresultat är ingen ny produkt. Forskningen bidrar i första hand med att lösa problem, inte med produktidéer.

Innovationsprocessen, oavsett om den startar i behov eller en möjlighet, kan bäst beskrivas som en iterativ sökprocess:

För att lösa problem söker man i första hand i befintlig kunskap, bl a tidigare forskningsresultat. Om detta misslyckas kan man behöva mera forskning. Denna kan vara av två olika slag:

- De grundläggande mekanismerna är kända – men bara för idealiserade fall. Mer forskning behövs för att se hur ett system fungerar under specifika förutsättningar (”tillämpad” forskning)

- De grundläggande mekanismerna är ännu inte identifierade men vi har en idé om vilket håll vi ska söka inom (”riktad grundforskning”).