Välartade byråkrater eller kreativ röra?

Miljön på vårt skrivbord påverkar vårt beteende. En färsk studie av forskare vid University of Minnesota visar att ordning och reda främjar välartat beteende: Den gör oss mindre benägna att skräpa ned, mer benägna att vara generösa mot andra, och ökar sannolikheten att vi ska välja en morot som mellanmål i stället för en onyttig kaka..

Men forskarna påpekar att även ett rörigt skrivbord har sina fördelar. Man utsatte ett antal försökspersoner för ett klassiskt kreativitetstest - att på begränsad tid generera så många förslag som möjligt på olika sätt att använda pingpongbollar.  Hälften fick göra försöket i ett prydligt försökrum med pärmar och papper i prydliga rader, den andra gruppen sattes vid ett rörigt skrivbord. Båda grupperna producerade lika många förslag, men när oberoende bedömare värderade hur kreativa förslagen var, så visade det sig att personerna i det stökiga rummet producerade 28% fler kreativa  förslag, och nästan fem gånger fler ”mycket kreativa” förslag.

I ett annat försök, maskerat som en marknadsundersökning, föredrog försökspersoner i det prydliga rummet den produktversion som beskrevs som ”klassisk”, medan personerna i det stökiga rummet valde den ”nya” versionen, i båda fallen mer än dubbelt så ofta som alternativet. Fortsatta försök av forskare vid Northwestern University har visat att personer i det stökiga rummet både ritar mer kreativa teckningar och snabbare löser knepiga gåtor.

I en debattartikel i New York Times (återpublicerad i International Herald Tribune) påpekar huvudförfattaren Kathleen D. Vohs att resultaten har praktiska konsekvenser: När vi tränger ihop oss i allt kompaktare kontorslandskap där allt ska rymmas i en rullhurts och skrivbord bara får lånas tillfälligt så begränsar vi utrymmet för kreativ oreda. Detta samtidigt som vi säger oss behöva innovativa och kreativa medarbetare..

Källor:

Kathleen D. Vohs, Joseph P. Redden, Ryan Rahinel ”Physical Order Produces Healthy Choices, Generosity, Conventionality, Whereas Disorder Produces Creativity”, Psychological Science (under publication)

Kathleen D. Vohs, “It´s not ‘mess’. It´s creativity.” International Herald Tribune, Sept. 18, 2013, s 9.

Rörigt statligt riskkapital

Riksrevisionen ska granska det statliga riskkapitalet. Systemet har fått kritik för att vara rörigt och ineffektivt (DN Ekonomi, 2013-08-30, sid 21)

 

För att förstå röran i systemet – och man hittar den även på andra håll, inte minst just inom närings- och regionalpolitiken – är det bra att ha ett historiskt perspektiv. Den uppsättning vi har idag har inte uppkommit genom att någon börjat med ett blankt papper och sagt sig “på vilka områden har vi systembrister som marknaden inte löser?”, och sedan analyserat på vilka sätt politiken skulle kunna avhjälpa dessa brister.

De flesta program inom detta politikområde kommer i stället till för att visa politisk handlingskraft när en kris uppstår. Detta innebär att programmen ofta får en smal inriktning på en bransch (Fourier Transform) eller region (Inlandsinnovation). Det innebär också att det växer upp ett lapptäcke av program som vart och ett är för litet för att göra någon riktig skillnad: Det är svårt att visa handlingskraft och plocka politiska poäng på att öka anslagen till en existerande verksamhet som någotsånär lärt sig fungera. I stället gör man en kraftfull verbal satsning som ministern kan inviga, men utrymmet för nya satsningar är oftast mycket litet i budgetmanglingen med finansdepartementet, så programmen blir underkritiska.

Detta är inget nytt fenomen. 1968 bildades Svenska Utvecklingsaktiebolaget, som en del av “den nya näringspolitiken”.  SUABs förste vd, Lars Brising, har berättat hur man beredde ärendet på industridepartementet (möjligen var det fortfarande en del av handelsdepartementet). Man skrev en uppdragsbeskrivning och räknade på vad detta skulle kosta. Sen fick man trava över till finansminister Gunnar Sträng, som snabbt strök sista nollan i budgeten, men lät hela uppdragsbeskrivningen stå kvar..