Forskningsbudgeten förstärks rejält ?

I ett pressmeddelande idag presenterar regeringen delar av innehållet i den kommande forskningspropositionen. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1630535.svd .
Ett viktigt inslag är en ökad andel fasta anslag, Jan Björklund talar om "projektansökningshysteri" i forskarvärlden. Ska dessa nya resurser få önskad effekt är det viktigt att följa upp att pengarna verkligen används för att stärka högskolans basresurser, och inte används för att slippa ta tag i interna prioriteringsbehov. Om detta hade Stiftelsen för Strategisk Forskning en del klokt att säga i sitt remissvar på forskningsfinansieringsutredningen:

"SSF anser att problemet med högskolans fragmentiserade forskning huvudsakligen har sin bakgrund i högskolans ohämmade expansion vad gäller antalet forsknings-gruppledare. Denna överetablering av seniora forskare har lett till att seniora forskare, även professorer, måste dra in hela eller delar av sin lön genom externa forsknings¬bidrag. Eftersom högskolan i många fall inte heller kan bidra till finansieringen av forskargruppemas forskningsverksamhet i övrigt, leder detta till ett mycket stort antal ansökningar om forskningsbidrag vid exempelvis VR, vilket i sin tur leder till att många, relativt små forskningsbidrag delas ut.
SSF anser att det är oacceptabelt att högskolan anställer seniora forskare som professorer utan att garantera deras löner. Osäkra anställningsförhållanden även på den nivån är ett allvarligt hot mot nyrekrytering av forskare. SSF anser också att högskolan skall omorganisera sin forskning till betydligt färre, men mer kraftfulla grupper och att både högskolans statsanslag och forskningsbidragen från externfinansiärer skall fokuseras på dessa grupper.

SSF delar däremot inte utredningens uppfattning att en del av VR:s statsanslag skall överföras till högskolan. Detta vore olyckligt, eftersom de flesta högskolor inte klarat av att utnyttja det nuvarande fakultetsanslaget på ett framåtsyftande sätt, utan mer eller mindre bundit upp det i form av lokaler och professorsanställningar. Det finns mycket som talar för att en eventuell överföring av VR-medel till högskolan skulle utnyttjas för ätt fylla i de existerande svarta hålen för att undvika en nödvändig omorganisation av högskolans forskning."

Grund eller tillämpad forskning ?

Den forskningspolitiska debatten i Sverige handlar för det mesta om avvägningen mellan ”grundforskning” och ”tillämpad forskning”, och grundforskningen motiveras med att den ”lägger grunden” till alla viktiga industriella framsteg. Till exempel skriver forskningsminister Lars Leijonborg, i polemik mot Computer Sweden:

Det är grundforskning som ger oss de stora tekniksprången.
Att sätta den på svältkost är att kraftfullt såga av den gren vi sitter på.
Utan grundforskning hade vi inte haft några datorer och utan
datorer hade vi inte haft Computer Sweden. Tänk på det!

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.174214

Begreppet ”grundforskning” kom till när man började samla in forskningsstatistik. Det betecknade forskning som finansieras för att utveckla ämnet vidare, utan att man har någon särskild tillämpning i syfte. Resultaten var i första hand av intresse för andra forskare, och kunde i bästa fall lägga grunden till vidare forskning.

Genom åratal av akademiska högtidstal har detta sedan kommit att utvecklats till en klassisk ”övertalningsdefinition” där man hävdar (1) att all forskning utan någon tillämpning i syfte producerar grundläggande resultat, och (2) att endast sådan forskning kan leverera grundläggande resultat.

Det faktum att en stor del av alla vetenskapliga artiklar aldrig citeras av någon annan än författaren själv antyder att det första påståendet inte alltid håller. Ser vi sedan till vetenskapshistorien så har många av de mest grundläggande upptäckterna inspirerats av praktiska problem: Carnot försökte effektivisera ångmaskinen när han formulerade termodynamikens lagar. Pasteur sökte en bot mot dåtidens dödliga epidemier.

Vad den svenska diskussionen om “grund-” och “tillämpad” egentligen handlar om är i vilken utsträckning andra intressen än forskarnas egen nyfikenhet ska få vara med och påverka vart pengarna går. En bättre terminologi är inomvetenskapligt respektive behovsmotiverad forskning. Det ena är inte nödvändigtvis mindre “långsiktigt” än det andra.

Liksom Lars Leijonborg anser jag att båda är viktiga. Men när man diskuterar balansen mellan dem måste ha klart för sig utgångsläget: Sverige lägger redan idag en betydligt större del av statens forskningspengar på forskning vid universitet och högskolor än andra avancerade industriländer, forskning som i första hand prioriteras av andra forskare i kollegial anda.

Sen tror jag det är farligt att motivera den inomvetenskapliga forskningen med dess praktiska nytta. Till detta återkommer jag.

Forskning om innovationer

Forskningen om hur innovationer kommer till – och den akademiska forskningens relativa betydelse i sammanhanget – rymmer många olika forskningsansatser som inte alltid kommer till samma slutsatser.

Huvuddelen av forskningen om innovationer ingår i en forskningstradition med rötter i sociologi, ekonomisk historia, evolutionär ekonomi (Schumpeter, Dahmén etc). Denna tradition betonar att ekonomiska aktörer är begränsat rationella och påverkas av tidigare erfarenheter. Innovationsprocesser förutsätter att marknaden inte är ”perfekt” i lärobokens mening: Olika aktörer har olika tillgång till kunskap, olika förutsättningar att värdera kunskapen och olikas förmåga att agera på basen av den. Det ekonomiska systemet är statt i ständig förändring, det finns inga stabila jämvikter.

Samspelet mellan variation mellan aktörer, och urvalet av de som är mera framgångsrika, ses som den främsta drivkraften till ekonomisk förnyelse. Styrkan i denna forskningstradition ligger i att tolka vad som skett, men det är svårt att leverera enkla och entydiga rekommendationer till politiken, eftersom verkligheten är komplex – vad som kan/bör göras beror nästan alltid på de specifika omständigheterna i det enskilda fallet, det finns inga ”standardrecept”.

Försök har gjorts att inkorporera investeringar i ny kunskap i nationalekonomins statiska modellbyggande, genom ”new growth theory” etc. De ekonomometriska modellerna gör det möjligt att formulera tydliga rekommendationer till politiken – problemet är att man måste göra långtgående antaganden om hur verkligheten är beskaffad för att kunna bygga modellerna, och man glömmer oftast att gå tillbaka till verkligheten och kolla hur väl antagandena är uppfyllda när man formulerar sina rekommendationer.

Personligen har jag större sympati för det som brukar kallas ett evolutionärt synsätt. I stället för att dra tydliga slutsatser ur ekonomisk teori får vi leva med att pröva oss fram, och försöka lära av det som verkar fungera. Att det evolutionära synsättet inte ger några enkla slutsatser innebär inte att den forskningen är oviktig. Dess viktigaste bidrag är att ge oss nya begrepp, som hjälper oss att tänka på nya sätt.

Innovationer, forskning och politik

Innovation är livsblodet i den moderna ekonomin. Utan nya produkter och tjänster, och smartare sätt att producera, leverera och ta betalt för dem, skulle vi bara kunna konkurrera med allt lägre löner. Politiska beslut spelar en viktig roll för vår innovationsförmåga, men den politiska debatten förs alltför ofta utifrån en förenklad begreppsvärld som har liten koppling till dagens verklighet. I den här bloggen ska jag försöka diskutera vad vi idag tror oss veta, och vad man skulle kunna dra för slutsatser av detta.

1972 fick jag som färsk akademiker i uppdrag av en statlig utredning att försöka ta reda på vad samhällsvetenskaplig forskning kunde säga om vad som var viktigt för att skapa fler innovationer. Jag hade tur - forskningen om detta var i sin linda, och det gick att på ett par månader skapa sig en hygglig överblick. Forskarna inom området - och även de som försökte förstå vad den kunde innebära för politiken - var en liten sekt som blev överlyckliga när någon var intresserad av deras tankar, så jag kunde också lära känna många som så småningom blev ledande inom området. Sedan dess har jag hela tiden arbetat i gränsytan mellan att försöka utforma innovationspolitik, vara med och tillämpa den i praktiken, och diskutera med forskare hur man kan tänka om detta.

En central fråga som jag kommer att återkomma till många gånger är vilken roll offentligt finansierad forskning spelar i detta sammanhang.