Forskning om innovationer

Forskningen om hur innovationer kommer till – och den akademiska forskningens relativa betydelse i sammanhanget – rymmer många olika forskningsansatser som inte alltid kommer till samma slutsatser.

Huvuddelen av forskningen om innovationer ingår i en forskningstradition med rötter i sociologi, ekonomisk historia, evolutionär ekonomi (Schumpeter, Dahmén etc). Denna tradition betonar att ekonomiska aktörer är begränsat rationella och påverkas av tidigare erfarenheter. Innovationsprocesser förutsätter att marknaden inte är ”perfekt” i lärobokens mening: Olika aktörer har olika tillgång till kunskap, olika förutsättningar att värdera kunskapen och olikas förmåga att agera på basen av den. Det ekonomiska systemet är statt i ständig förändring, det finns inga stabila jämvikter.

Samspelet mellan variation mellan aktörer, och urvalet av de som är mera framgångsrika, ses som den främsta drivkraften till ekonomisk förnyelse. Styrkan i denna forskningstradition ligger i att tolka vad som skett, men det är svårt att leverera enkla och entydiga rekommendationer till politiken, eftersom verkligheten är komplex – vad som kan/bör göras beror nästan alltid på de specifika omständigheterna i det enskilda fallet, det finns inga ”standardrecept”.

Försök har gjorts att inkorporera investeringar i ny kunskap i nationalekonomins statiska modellbyggande, genom ”new growth theory” etc. De ekonomometriska modellerna gör det möjligt att formulera tydliga rekommendationer till politiken – problemet är att man måste göra långtgående antaganden om hur verkligheten är beskaffad för att kunna bygga modellerna, och man glömmer oftast att gå tillbaka till verkligheten och kolla hur väl antagandena är uppfyllda när man formulerar sina rekommendationer.

Personligen har jag större sympati för det som brukar kallas ett evolutionärt synsätt. I stället för att dra tydliga slutsatser ur ekonomisk teori får vi leva med att pröva oss fram, och försöka lära av det som verkar fungera. Att det evolutionära synsättet inte ger några enkla slutsatser innebär inte att den forskningen är oviktig. Dess viktigaste bidrag är att ge oss nya begrepp, som hjälper oss att tänka på nya sätt.