Om svarta svanar - och den eländiga nationalekonomin

Den bäst säljande faktaboken hos Amazon under 2007 var ”The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable”, av Nassim Nicholas Taleb. Tyvärr verkar inte tillräckligt många också ha läst boken, eller tagit dess innehåll på allvar..
The Black Swan handlar om vår oförmåga att tänka kring risk och osäkerhet, samtidigt som informationssamhället skapar helt nya grader av osäkerhet, inte minst i det finansiella systemet. Den är en utmärkt förklaring av hur den finansiella härdsmältan kunde hända utan att vi såg den komma. 2006 skrev Taleb:

The government-sponsored institution Fannie Mae, when I look at its risks, seems to be sitting on a barrel of dynamite, vulnerable to the slightest hiccup. But not to worry: Their large staff of scientists deemed the events “unlikely”.

Efter finanskrisen har Taleb också blivit en efterfrågad kommentator i TV. Han vet vad han talar om: Taleb försörjde sig som framgångsrik matematisk finansanalytiker, innan han insåg vart systemet var på väg. Idag är han professor i riskanalys vid New York University.

Två sorters osäkerhet

Om man släpper en rad sandkorn efter varandra så kommer de så småningom att bilda en prydlig hög som liknar en normalfördelningskurva. För att beskriva högen räcker det att känna till var toppen är belägen, hur hög den är och hur brant sidorna lutar. Några sandkorn mer eller mindre kommer inte märkbart att påverka vår bild av sandhögen.
Den här typen av ”väluppfostrad” osäkerhet går att hantera med matematiska verktyg som statistiska sannolikheter, och har därför präglat vårt sätt att tänka om risker. När du tecknar en livförsäkring kan försäkringsbolaget ganska väl kalkylera risken att få betala ut inom en viss tid, och skulle de ha gissat fel i just ditt fall så jämnar felen ut sig i längden.
Enligt Taleb går vår benägenhet att tänka på det här sättet djupare än så: Den jägar- och samlartillvaro under vilken vår hjärna utvecklades var visserligen farofylld, men farorna var förståeliga och begränsade. En duktig jägare kunde ta hem mer byten än en dålig, men skillnaden var begränsad – en faktor 2 – 3 kanske. Forskning om vår förmåga att tänka om sannolikhet visar att vi har svårt att förstå extremt små sannolikheter – vilket är tur för Svenska Spel..
Låt oss nu anta att vi slänger ett bowlingklot i vår prydliga sandhög. En enda händelse förändrar nu hela bilden, och det är åtminstone i praktiken omöjligt att förutse slutresultatet. Talebs huvudtes är att detta är en betydligt mer realistisk bild av vårt moderna samhälle, och att denna borde prägla vårt sätt att tänka kring riskhantering.
På medeltiden hade varje by sin egen sagoberättare som underhöll barnen runt kvällsbrasan, och fick en tallrik gröt som belöning. I dagens informationssamhälle läser barn över hela världen Harry Potter, J.K. Rowling tjänar förmodligen mer än resten av världens barnboksförfattare tillsammans, och ingen kunde i förväg förutse att just hon skulle skapa en megasuccé.
Sannolikhetsteorin, med dess prydliga normalfördelning och kalkylerbara risker, utvecklades på studier av rouletthjul och andra artificiella situationer, där spelreglerna är kända (och efterföljs). I laboratorieexperiment försöker vi återskapa denna artificiella situation genom att kontrollera så många faktorer som möjligt, och våra statistiska analysmetoder fungerar ganska bra.
Problemet uppstår när vi stiger ut ur laboratoriet, i en okontrollerbar verklighet där vi inte kan vara säkra på att antagandena håller. Matematiska modeller skänker oss en falsk känsla av att vi förstår vad som händer, och vi håller hellre fast vid våra antaganden än vi erkänner att vi faktiskt inte vet vad som kommer att hända.
Finansmarknaden skapade derivatprodukter som lovade mångdubbel möjlighet till avkastning, samtidigt som man gömde (även för sig själv) att riskerna samtidigt mångdubblades, bakom matematiska modeller som antog att det inte finns några bowlingklot – inte för att man verkligen trodde det, utan för att de kvantitativa metoderna krävde sådana antaganden för att fungera.
Ett vackert exempel är Myron Scholes och Robert Merton, som 1997 fick Ekonomipriset till Nobels minne för sin teori om värdering av finansiella optioner. Teorin lades till grund för Long-Term Capital Management, en hedgefond där både Scholes och Merton satt i styrelsen. Till en början gav LTCM extraordinär utdelning till sina ägare, men när den ryska ekonomin gick i fritt fall, året efter Nobelpriset, förlorade fonden 4.6 Mrd USD på några månader, och lades ned kort därefter.
När kapten Cook landsteg i Australien upptäckte man att där fanns svanar som var svarta. Därav namnet på boken – en enda svart svan förändrade vår definition av svanen som en vit, stor fågel med lång hals och dåligt humör. I Talebs terminologi är en ”svart svan” en händelse som (1) är oväntad, (2) har en okänd sannolikhet och (3) får stora konsekvenser (negativa eller positiva) om den inträffar. Bowlingklotet är en svart svan, liksom Harry Potter. Huruvida den ryska ekonomins nedgång var oväntad är väl mer diskutabelt, den rymdes åtminstone inte i Scholes-Merton-formeln.
Talebs huvudbudskap är (1) att svarta svanar är vanligare än vi vill låtsas om, och (2) att vi måste hitta andra sätt än sannolikhetsteori att förbereda oss för dem. Våra statistiska modeller frestar oss att tro att vi vet mer om risker och sannolikheter än vi faktiskt gör. Ett problem är vår bristande intuition när det gäller att tänka om sannolikhet.
Och nationalekonomin..
Talebs analys av vår oförmåga att tänka om osäkerhet har bäring långt utanför finansvärlden: De nationalekonomiska beräkningsmetoder för vilka Riksbanken varje år delar ut pris till Alfred Nobels minne bygger på liknande antaganden om prydligt normalfördelade variabler etc. Jämviktsteorins friktionsfria marknad är en direkt analogi till sannolikhetsteorins sandkorn: En ekonomi med små aktörer som passivt reagerar på givna och kända spelregler utan att kunna påverka dessa genom ”market power”.. Prydliga modeller ger Anders Borg en känsla av att förstå vad som händer, medan andra forskningstraditioner, som tar svarta svanar på allvar (Schumpeters kreativa förstörelse!), vägrar att säga något tvärsäkert om framtiden.